Kristian Carlsson, Den autonoma språknerven; texter (om produktivitet)

Har Kristian Carlsson tagits till gisslan av språket eller kan han utnyttja det för egna syften — när han måste förändra och göra upp med sig själv, när han inte kan sova, när det är vad han bäst behärskar och språket ändå är större än världen, när världen är en närmast oändlig mängd skeenden som utspelar sig framför honom och växer i honom med språket, när språket ständigt utvidgas och arbetar parallellt med allt, när språket inte låter sig tvingas in i rutiner, när språket är omvårdande, när sonen hela tiden finns där och utvecklas med sitt språk?