Kristian Carlsson, Nittonhundratalssviter; en skönlitteratur

Som en gedigen skvallerblaska och med tvära kast sveper Nittonhundratalssviter över en mängd av det gångna seklets författargärningar utan att blunda för det historiska, politiska och kulturella tilldragelsestoffets genomslagskraft i privatlivet och tillika utan att förbise privatlivets inflytande över det sammantagna litterära scenariot. Positiva och negativa förvecklingar får samsas om utrymme i en berättelse som därav ingalunda vill ge sken av att vara förmer än sin egentliga röda tråd: författare som begått självmord. Likväl väcks många frågor till liv på vägen, när det gäller de sammanträffanden och tillfälligheter som skapat grund för stora delar av den moderna — samt på gott och ont subversiva — litteraturhistorien. Det här är en skönlitteratur baserad på verkliga händelser, en fragmentarisk nyckelroman om man så vill. Ett uns tantsnusk, ett uns kiosklitteratur, lite grand snask och döden i stora lass — på förlagets anmodan bör Nittonhundratalssviter, såsom all annan god litteratur, läsas just som litteratur.

Pressröster:

”Boken är välskriven och intressant men också deprimerande. Författaryrket är tydligen ganska ohälsosamt. Blir man olycklig av att skriva, eller tenderar deprimerande människor att dras till författaryrket?” – Eleni Schmidt i Tidningen Kulturen