902 sidor /// inbunden /// ISBN 978-91-89099-09-8
I urvalet på hela 900 sidor representeras följande diktsamlingar: ”Cathy” (1981), ”Frukt” (1981), ”Europé” (1982), ”En poets blod” (1983), ”Efter sjömännen/Elektrisk måne” (1984), ”Flickor” (1988), ”Skampåle” (1990), ”Dikter för analfabeter” (1991), ”Bestiarium” (1992), ”Fröer och undergång” (1994), ”Sjungande huvud” (1996), ”Midnattsfresken” (1999), ”Gåvor” (2003), ”Oslo-Passionen” (2003), ”Begynnelser” (2004), ”Skisser till ett århundrade” (2006), ”Gyllene dagar” (2009), ”Ode till demiurgen” (2013), ”Musiken av aldrig och ingenting” (2019), ”Himlen tippar över” (2020).
Och dikter ur antologier såsom: ”Grupp 86” (1986), ”Min kärleks biljardhall” (1987), ”Malmöligan” (1992), ”Stridselefanten nerför vägen igen” (1997), ”Från ormbädden” (2000), ”Metro nord” (2002).
Samt strödda dikter ur tidskrifter såsom: RIP, Kannibal, Den blinde Argus, BLM, Ariel, Lyrikvännen, Aorta, Horisont, Provins.
Därutöver: Opublicerade dikter från 1979-2005 och nyskrivna dikter från 2020.
Plus yttermera: Ett 70-sidors sjok prosatexter, bland annat ”Johnny – en film” (1986) i sin helhet.
I urval och med förord av Kristian Carlsson
Pressröster om boken:
”Håkan Sandell, en av de få levande poeter jag följt över fyra decennier, är framme vid översyn och bokslut. Det är på tiden med tanke på hans enastående produktivitet. Tegelstenen Urvalet så tar sin början 1981 och sätter punkt 2020. Den omfattar inte mindre än 903 sidor. Volymen börjar med kortkorta rader i långa sviter, genomkorsade av intryck från det Europa som förblivit den centrala spelplatsen för denne poet, sedan länge bosatt utomlands, på flitiga resor över kontinenten […] Tjugo år senare, därom förtäljer Urvalet så, låter allt annorlunda. Uppe i medelåldern framträder Sandell som klassicerande samtidskommentator, en lyrisk resonör…” – Anders Cullhed i DN
”En djupt imponerande, snygg och spännande satsning. […] Urvalet så flyger, flaxar, och flexar bättre än någonsin Netflix!” – Nina Lekander i Expressen
”Sandell skriver poesi med ekstra alt…kjærlighetsdikt når han er forelsket, niddikt til kritikere, trøst til de trøstesløse..” – Gunnae Wærness i Vårt Land, Norge
”[Man måste] imponeras av den visionära kraften och den dödsföraktande egensinnigheten i hans poesi. Skulle jag likna honom vid något är det vid en rappare som, berusad av sina egna ord, anförtror oss sin förtvivlan och sitt hopp.” – Åke Leijonhufvud i Sydsvenskan
